ozetoku.com

Begränsad omtanke om andra

admin — Thu, 17 May 2012 23:15:27 +0000

Jag bryr mig om mina medmänniskor. Eller ja, i varje fall en del av dem. På senare tid har jag kanske blivit lite väl nojig. Främst yttrar det här sig i att jag är seriöst oroad för att någon av mina nära och kära ska drabbas av hjärtsjukdomar av någon anledning. Det var till och med så illa att jag ett tag övervägde att en portabel hjärtstartare att bära med mig överallt. Nu har jag i varje delvis lagt ner det här och börjat fokusera mer på parasiter. Jag spenderade en hel vecka nyligen med att gå runt och panika över att jag hade amöbor i blodet. Ett mycket skrämmande koncept liksom. Parasiter skrämmer mig något oerhört. I och för sig gillar jag inte bakterier heller, men parasiter känns obehagligare på något sätt. Jag tänker nästan hela tiden på hur de kryper omkring och hittar på ofog, lömska och onda.

Nu har jag lite problem med ekonomin

admin — Wed, 16 May 2012 17:05:58 +0000

Jag hoppas verkligen att det inte kommer att bli problem nu för jag har ju inga pengar kvar till att betala min hyra och det är ju verkligen illa måste jag säga men förhoppningsvis så kan jag nog sälja något så att jag har råd att betala hyran och jag har faktiskt några guldsmycken till exempel som jag ju skulle kunna sälja till en sida som heter sms guld ab och jag skulle nog kunna få en liten slant för mina guldsmycken så att jag har råd med hyran och jag kanske slipper leva på vatten och bröd också och det uppskattas verkligen men jag måste verkligen se upp i framtiden så att jag inte hamnar i den här situationen igen för det är ju inte så roligt att inte ha några pengar och det är ju bara för att jag slösar så mycket med mina pengar så fort jag har fått min lön.

Det finns vissa brister i planerna

admin — Mon, 07 May 2012 20:18:41 +0000

Tydligen så är guldpriset ovanligt högt nu, vilket gör att är fantastiskt läge att sälja guld om man har något sådant. Det är i varje fall vad jag har läst på nätet så det måste vara sant tycker jag. Än så länge har jag inte funnit något som helst skäl att betvivla påståendet. Jag vet liksom inte vad det skulle vara för något. Det kan ju i och för sig vara att min källkritik är bristande här, det ska väl inte helt uteslutas tycker jag. Det känns dock inte helt stabilt det här bygget, det får jag nog säga. Nu är det väl inte så illa att bristerna är direkt anmärkningsvärda direkt men inte särskilt långt ifrån. Nej, jag kanske borde ta och bygga en egen bank av mer tillförlitlig information så att jag kan helt säker i situationer av den här typen. Det vore onekligen väldigt skönt, det måste jag faktiskt säga.

Jag vill uppfinna något

admin — Fri, 30 Mar 2012 14:05:55 +0000

Jag skulle hemskt gärna vilja uppfinna något. Det spelar igen roll vad eller vad detta något har för funktion, om det är en fysisk vara eller om det nu handlar om en teoretisk modell. Det är nämligen så att jag på senare tid delvis har kommit till insikt om livets förgänglighet, att inget varar för evigt och att jag en dag kommer att lämna denna värld. Nu kanske det här låter egocentrisk och till och med lite barnsligt eller en smula naivt. Må så vara, men jag vill i varje fall lämna någon form av avtryck. Jag menar en gravsten är ju i princip bara för den närmaste kretsen av efterlevande alltså barn och vänner. Dessutom kommer graven grävas upp och stenen slängas efter ett antal år ifall ingen kvarvarande fortsätter betala avgifter och underhålla eländet. Men den som kommer med avgörande uppfinning har skapat sig en plats i det allmänna medvetandet för alltid. Hade Edison inte uppfunnit glödlampan hade ingen känt till hans namn idag, för att bara nämna ett exempel. Därför tänker jag nu göra mitt bästa för att skapa mitt eget eftermäle. Det kommer dock att kosta. Därför planerar jag nu att sälja allt mitt guld (som jag lyckligtvis råkar ha gott om) till SMS Guld (eftersom de betalar bäst). På så sätt kommer jag få ett bra startkapital till min stundande uppfinnarkarriär, något som känns väldigt viktigt för mig just nu.

Nu är det dags att flytta igen

admin — Sun, 05 Feb 2012 15:23:30 +0000

Jag har varit och köpt en massa packtejp för min kompis ska nämligen flytta och han hade ingen tejp kvar så jag har köpt det till henne nu så att hon kan tejpa igen flyttlådorna ordentligt så att de inte öppnar sig mitt i flytten för det vore ju inte så bra. Man vill ju inte att alla saker ska ramla ut ur lådorna när man flyttar. Det är inte förstå gången som jag hjälper min kompis att flytta direkt för hon flyttar hela tiden och snart får det vara nog känner jag. För det är ju ganska jobbigt att flytta men det verkar inte min kompis tycka. Jag tycker i alla fall att det är jobbigt att lyfta flyttlådor en hel dag. Som tur är så ska hon flytta till en lägenhet som ligger på första våningen så vi slipper bära sakerna upp för trapporna i alla fall. Frågor hon mig en gång till om jag kan hjälpa henne att flytta ska hon minsann bli varse vad packtejp mer kan användas till…

Dags att göra något åt ryggproblemet

admin — Sat, 04 Feb 2012 19:50:45 +0000

Under en längre tid nu har jag dragits med svåra och högsta besvärliga ryggsmärtor. Fram tills helt nyligen har jag mer eller mindre försökt ignorera värken och hoppas att den ska ge med sig och gå över av sig självt liksom. Men det har blivit alltmer uppenbart att så inte kommer ske. Jag måste göra någonting åt saken innan smärta och kanske även skadan (om det nu är en fysisk skada) blir permanent och jag får dras med eländet hela livet eller något. Det går inte för sig. Hur som helst tänker jag att lite massage kanske kan avhjälpa eller helt avlägsna de här besvären. Det verkar inte orimligt. Det finns ju enligt min uppfattning väldigt många är bra på massage Stockholm så någon av dem borde ju rimligen kunna hjälpa mig att bli av med smärtan. Det måste vara så tycker jag, i annat fall vet jag inte vad jag tar mig till. Sedan kanske jag behöver träffa en sjukgymnast som kan lära saker som bra sovställningar och få mig att sitta korrekt när jag arbetar och så vilket jag misstänker att jag inte gör för tillfället.

Vaga olustkänslor

admin — Sat, 04 Feb 2012 17:49:21 +0000

Jag har fått i uppdrag, av festkommittén på mitt jobb, att leta rätt på en trevlig, rymlig och helst prisvärd festlokal Stockholm. Vi ska nämligen hålla den årliga personalfesten snart och i år har jag fått i uppdrag att administrera verksamheten. Jag måste även hitta en bra dj, styra upp catering och så vidare. I vanliga fall gillar jag nästan den här typen av uppgifter, jag tycker till och med att det är rätt kul och stimulerande. Men i år känner jag mig lite stressad och olustig av någon ytterst märklig anledning som jag egentligen inte kan förklara. Det är väldigt konstigt egentligen, att sådana här negativa känslor dyker upp i ett sammanhang som annars är rätt kul och stimulerande. Det kanske inte har någonting med festen eller jobbet i och för sig. Förklaringen kanske finns på något annat håll. Men i så fall var? Jag kan inte komma på vad det beror på hur mycket jag än tänker och grubblar på det. Skumt. Men det kanske går över.

En udda hobby

admin — Wed, 01 Feb 2012 15:16:10 +0000

Jag går och funderar på om jag inte skulle ta och sälja allt jag äger via några väl planerade auktioner. Eller kanske inte alla mina grejer. Några saker skulle jag sannolikt må bra av att ha kvar. Sängen och soffan till exempel, kanske till och med teven. De skulle heller inte inbringa särskilt mycket pengar enligt mening. Så det hade nog inte ens varit värt besväret att försöka avyttra dem även om jag tänkt köpa nya istället. Fast ändå, jag gillar ju att sälja saker. Det har varit lite av en hobby och passion för mig under många år. Jag har nämligen aldrig arbetat professionellt som försäljare. Men jag tycker att det är oerhört roligt att sälja saker, spelar ingen som helst roll vad bara jag får sälja. En gång lyckades jag nästan sälja en lunch som jag precis ätit upp men de sprack precis när jag köparen skulle skriva under avtalet tyvärr. Men sånt händer.

Inga kompromisser i år

admin — Mon, 30 Jan 2012 12:50:41 +0000

I år blir det inga kompromisser, inga halvmesyrer och definitivt inga misslyckanden. Den årliga sommarfesten får och ska inte bli annat än helt perfekt. Jag sätter min heder på den saken utan att tveka eller darra på manschetterna eller vad det nu heter. Eftersom man i regel inte kan sätta någon större tilltro till det svenska sommarvädret kommer min första order of business bli att införskaffa ett rejält, snyggt och framför allt vattentätt partytält. Jag tar inte risken att festen, spriten och partystämningen regnar bort i år, allt ska bli perfekt så är det bara. Jag tänker också se till att vi köper in ordentlig med starkvaror den här gången. Förra året började nämligen partybränslet sina redan vid tvåsnåret på natten och det håller definitivt inte. Sedan är det en del andra grejer som behöver ses över. Dj:n till exempel, jag var högst onöjd med den dj:ns insatser förra året. Nu är det egentligen inte mitt ansvar utan det är kompis som sköter den biten. Men han måste se till att skaffa en mer kompetent plattvändare i år annars får jag ta över även denna syssla, åtminstone tillfälligt.

Nytt är överskattat

admin — Thu, 26 Jan 2012 10:22:07 +0000

Jag har under en längre tid känt att jag borde satsa mer på begagnat. Det är bara en känsla som jag går och dras med och inte kan släppa hur mycket jag än försöker. Ibland försöker jag ta mig i kragen och tänka trots allt kanske skulle sitta ganska bra med lite nytt. Men det går liksom inte. Jag förstår inte faktiskt inte hur det kommer sig. Egentligen är jag ju ett typexempel på en person som borde uppskatta nya grejer. Men icke tydligen. Jag är liksom dömd att förevigt vara omgiven av begagnat. Visst är det hemskt? Jag undrar faktiskt hur många som skulle stå ut med det. För inte så länge sedan hörde jag talas om en person i min ålder helt förlorade förståndet efter att uteslutande ha handlad second handprylar i en veckas tid. Det får bara inte hända mig, men risken finns förstås. Det går inte att komma ifrån.

Allt går att fixa till (hoppas jag)

admin — Tue, 06 Dec 2011 10:15:07 +0000

Plastikkirurgi. Ja faktiskt. Jag har börjat fundera mer och mer på att göra ett litet kosmetiskt ingrepp. Det hade jag aldrig trott att jag skulle säga för något år sedan bara. Men så är det i alla fall. Det råkar nämligen vara så att jag ett litet missprydande ärr på ena kinden som jag gärna skulle vilja bli av med. Förut var väldigt inne på att behålla ärret men nu känner jag mig faktiskt allt mer besvärad av det vad tiden går. Jag trodde att det skulle vara tvärtom faktiskt, att jag skulle vänja mig med ärret och tids nog inte ens tänka på det längre. Men så är det alltså inte. Det måste bort, helst idag. Fast det går ju inte så klart. Jag får ta och leta upp någon lämplig klinik först. Det är nog bäst att vara ganska noggrann med sådant där. Man vill ju inte att vem som helst joxar omkring i ansiktet.